Allt fokus på input – men vad händer sen?

Det är ingen nyhet att input är viktigt för prestation i team. Kompetenser, systemstöd, programvara – alla är avgörande för att skapa goda förutsättningar. Men vad händer mellan input och resultat?

Traditionellt har vi sett på teamutveckling genom IPO-modellen (Input-Process-Output), där input och processer leder till output. Problemet? En alltför stor fixering vid just input – som om rätt kompetens och resurser automatiskt skulle ge bra resultat.

👉 IMOI-modellen (Input-Mediator-Output-Input) ger en mer dynamisk bild. Här ser vi att det inte bara handlar om processer (som är vad teammedlemmarna gör), utan också om medierande faktorer – t.ex. psykologisk trygghet, normer, teamklimat och tillit (hur). Dessa avgör alltså hur teamet faktiskt använder input och påverkar utfallet.

Och viktigast av allt: outputen från en cykel blir ny input i nästa. Team är inte statiska – de lär sig och förändras över tid.

Så istället för att ständigt jaga bättre input, fråga dig:

• Hur ser våra teamprocesser ut?
• Vilka tillstånd (tillit, engagemang, normer) präglar teamet?
• Hur säkerställer vi att vi lär oss av vår output?

Hur arbetar ni med att utveckla processer och teamklimat snarare än att enbart optimera input?